vi kanske inte alls är bra för varandra
Blev inte uttagen till matchen på lördag. Jag är för dålig.
För jobbig att ha med i laget.
Dålig. För osmidig, för stor, för tjock, för ful, för tidskrävande av alla. Jag hatar det.
Jag är i vägen för dom som är bra och kan. Jag vill typ försvinna iväg. Vara själv, så jag slipper vara i vägen för alla.
Tänker faktiskt lägga ner den här bloggen nu. Har bestämt mig. Det är för många som jag bryr mig för mycket om och som känner mig för bra, som läser den. Och jag vill inte oroa er i onödan.
Grejen är att jag inte orkar nu, så jag tänker göra det på mitt sätt, utan att ni får veta mer än vad som behövs.
Börjar kanske blogga igen, men inte på den här bloggen, då startar jag en ny.
puss på er finisar
the way she doesn't try
Att man kan hata sig själv så mycket. Trodde inte riktigt det var möjligt. Allt jag gör, säger, tänker och tycker är bara fel. Jag önskar att jag var stark, det är jag inte längre.
möteeeet
Denna dag har varit hemsk.
Samtal med mamma, pappa skolsyster och kuratorn.
Jag ska försöka skriva det här så man förstår.. okej.
Min pappa berättade på mötet att han hade ringt till den ätstörningsklinik som vi skickat in papper till och dom hade sagt att det inte ens är säkett att jag får en plats överhuvudtaget. Glad tjej? Svar ja.
Men! Medans vi väntar på besked så ska jag tydligen få ett matschema, antingen av kliniken eller någon dietist.
Jag. Vill. Inte.
Det var typ det enda vi kom fram till på det där äckliga mötet, ändå tog det över en timme.
Lunchen vill jag inte ens prata om.
Men när jag kom hem rignde min tränare.
Alltså. Hon frågade lite olika grejer och jag svarade bland annat att den enda anledningen till att jag vill ta tag i det är för att jag vill spela volleyboll som vanligt igen. Då blev hon alldeles tyst, sen sa hon "då kanske det är bäst att du slutar spela helt". Jag började nästan gråta. För att volleyboll är typ, aah, volleyboll<3
Så.. nu är jag orolig att jag inte kommer få spela alls. Då dör jag.
strength
Pratade precis med min tränare.
Hennes få-mig-att-tänka-om-kraft funkade inte idag. Sweet.
Så jag kör på som planerat.
fuck it
Nu pallar jag seriöst inte. Min mamma stod precis och skrek på mig för att jag inte åt någon frukost.
Jag tog ett glas och hällde i lite yoghurt och drog upp sådär på kanterna och så kom hon och flame:ade så sjukt mycket och sa "du får sluta träna helt snart om du inte äter" och då dampade jag såklart tillbaks.
Tvingar dom mig att sluta träna tänker jag inte gå på någon jävla äcklig behandling och jag tänker verkligen inte äta när dom säger till mig. Dom kommer helt enkelt bara göra det värre än det redan är. Korkadeplisdfjphgöhgöo
Jag hatar dom, iallafall idag.
Så grattis mamma, du har precis fått mig att bestämma att jag ska fasta fram till 17:00 i morgon. Nice.
update
Falskt alarm, ingen mens. Förstår inte varför jag trodde det egentligen.
Vet inte om jag är ledsen eller glad över det. Well.
Papper är inskickade till en ätstörningsklinik. hjälp mig.
when it rains
Jag tror att jag är på väg att få behandling. Behandling. För att jag vill bli smal?
Alltså aah. Får se hur det blir efter idag.
Justeeeeeee! Idag fick jag mens för första gången på 4-5 månader. Två tankar flög igenom mitt huvud då.
1. Great, om jag verkligen skulle vilja ha barn när jag blir äldre så funkar det.
2. Jag har gett kroppen way too much food. Fuck it.
Skärpning.
Fast. Jag har faktiskt haft två ganska bra dagar, stått emot både naturgodis, kakor, glass och godis.
Och inte ätit mer än 2 mål varje dag.
tisdag
Just nu sitter jag hemma. Ledig idag.
Det ända jag har ätit är en msk naturell yoghurth för att svälja mina tabletter.
Jag har varit i skolan dock, var på möte med kuratorn. Alltså, jag kan säga vad jag vill till henne utan att hon gör något. Jag skulle i princip kunna säga att jag inte tänker äta något på hela veckan och hon kan/får inte säga något till någon. De är niiiice.
Ikväll är det trääääning, det är tillochmed mer nice.
Först måste jag göra klart lite skoluppgifter, ligger seriöst efter i allt. Det är inte nice.
when september ends
Sitter i skolan.
Vi ska skriva en analys om en film. Jag kan inte koncentrera mig alls, har faktiskt försökt hela lektionen men nu gav jag upp.
Kommer börja böla vilken sekund som helst annars för att jag inte fattar och tänker på annat.
Till frukost idag åt jag 1 dl yoghurt, 80 kcal. Bra början. Nej. Jag vet inte.
Fick börja ta mediciner för magen igen idag också, den funkar inte som den ska osv osv.
725
Hade det varit för 3 månader sen hade jag gråtit.
Men för att vara idag, med en mamma och pappa som håller stenkoll och skolan som också är med på ett hörn så är det iallfall en början.
Jag vet inte vad jag vill. Inte alls.
Jag hittade en bild som togs den dagen jag vägt som minst. En sak vet jag. Jag vill så ut så igen, till att börja med.
Grejern är att jag inte vet hur mycket jag är villig att offra. För det vet jag nu, jag måste offra.
hjäääääälp
asleep
Jag bryter seriöst ihop.
Jag klarar inte av att vara hemma. Mamma, pappa och min bror är på mig hela tiden.. "har du ätit mellis, vad åt du till lunch idag?"
Jag kan inte ens åka och titta på min brors träning för att sen gå en 10 minuters promenad till min egen. För då har dom inte koll på mig.
Och ja, jag får träna. Inte någon fys dock.
Jag mår apskitlkdsflh av allt ätande, det konstiga är att jag mådde sämre igår, en dag med konstant intag av mat med mindre än tre timmars mellanrum, än en dag då jag hetsätit en kort del av dagen.
Jag känner mig seriöst dålig. Jag är dålig på att ljuga. Jag måste bli bättre. Hade jag varit bättre hade jag inte hamnat här. Fan vad dålig jag är.
Jag klarar inte av att vara hemma. Mamma, pappa och min bror är på mig hela tiden.. "har du ätit mellis, vad åt du till lunch idag?"
Jag kan inte ens åka och titta på min brors träning för att sen gå en 10 minuters promenad till min egen. För då har dom inte koll på mig.
Och ja, jag får träna. Inte någon fys dock.
Jag mår apskitlkdsflh av allt ätande, det konstiga är att jag mådde sämre igår, en dag med konstant intag av mat med mindre än tre timmars mellanrum, än en dag då jag hetsätit en kort del av dagen.
Jag känner mig seriöst dålig. Jag är dålig på att ljuga. Jag måste bli bättre. Hade jag varit bättre hade jag inte hamnat här. Fan vad dålig jag är.
cold
Hej. Jag har kommit fram till att jag sköter mig bättre om jag inte skriver ner det jag äter.
Jag kollar dock vad allt innehåller, om jag redan inte vet.
Börjar skolan på måndag, och ska tydligen bada med klassen på torsdag. Alltså.
Aah, det motiverar mig en aaaaaaaaaaning just nu.
Jag kollar dock vad allt innehåller, om jag redan inte vet.
Börjar skolan på måndag, och ska tydligen bada med klassen på torsdag. Alltså.
Aah, det motiverar mig en aaaaaaaaaaning just nu.
break me down
Jag är så jävla äcklig. Helt sjukt. På fem dagar har jag säkert gått up 323 kg.
I morgon blir det ingen frukost, lunch i form av sallad och i bästa fall ingen middag.
Kan inte kolla på tv, för alla är smala, kan inte läsa andras bloggar, för alla sköter sig så sjukt jävla bra. Ser jag en människa som är smal nu kommer jag få sån galen ångest och gråta, och så roligt ska vi inte ha det.
Träna ska jag göra i morgon. Först gymma i två timmar, sen beach, hoppas jag.
Så sjukt jävla äcklad är jag. Fyfan.
I morgon blir det ingen frukost, lunch i form av sallad och i bästa fall ingen middag.
Kan inte kolla på tv, för alla är smala, kan inte läsa andras bloggar, för alla sköter sig så sjukt jävla bra. Ser jag en människa som är smal nu kommer jag få sån galen ångest och gråta, och så roligt ska vi inte ha det.
Träna ska jag göra i morgon. Först gymma i två timmar, sen beach, hoppas jag.
Så sjukt jävla äcklad är jag. Fyfan.
get it right
Jag är så jävla rädd.
I morgon när jag ställer mig på vågen kommer jag ha gått upp.
Det är nästan så att jag inte vill se efter Jag vill inte se misslyckande. För det är det jag är.
Jag kan inte ens hålla mig ifrån mat, varför vet jag inte.
Det blir inte bättre av att min bror är sjukt smal + han kan äta hur mycket han vill, av vad han vill utan att gå upp i vikt. Bra ämnesomsättning, kul för honom.
Han har en tendens att tala om för mig att jag är tjockare än honom också. Fyfan. Han tror att jag inte tar åt mig. Men det gör jag, så otroligt mycket.
I morgon ska jag gymma. Fyfan vad jag ska gymma.
I morgon när jag ställer mig på vågen kommer jag ha gått upp.
Det är nästan så att jag inte vill se efter Jag vill inte se misslyckande. För det är det jag är.
Jag kan inte ens hålla mig ifrån mat, varför vet jag inte.
Det blir inte bättre av att min bror är sjukt smal + han kan äta hur mycket han vill, av vad han vill utan att gå upp i vikt. Bra ämnesomsättning, kul för honom.
Han har en tendens att tala om för mig att jag är tjockare än honom också. Fyfan. Han tror att jag inte tar åt mig. Men det gör jag, så otroligt mycket.
I morgon ska jag gymma. Fyfan vad jag ska gymma.
läs om ni orkar, har lite ångest behöver skriva av mig
I morgon kommer min pojkvän hit. Har inte sett honom på ett bra tag nu.
Som tur är brukar vi inte äta när vi umgås. Vet faktiskt inte varför. Har bara blivit så. VI käkar dock middag och frukost tillsammans ibland, men inte som andra par som typ köper en påse chips halv 11 på morgonen bara för att dom ska titta på film.
Har ätit hemma hos honom allt för många gånger dock. Sist var det pizza. Åt det endast för att inte verka otrevlig.
Skulle han få veta att jag vill gå ner i vikt skulle han bli tycka att jag är jätte töntig.
Det har han sagt själv.
En kompis till mig hade börjat oroa sig över mina "ändrade matvanor" ca 8 månader sen, så jag frågade min pojkvän om han också trodde att jag börjat ändrat min kost och han har ju inte mycket att gå på egentligen så han frågade mig om jag gjorde det.
Jag svarade såklart nej och frågade vad han skulle tycka om jag gjorde det. Han sa undefär "Nej, vad töntigt. Seriöst. Lame att man ens tänker så"
Det är fucking klart att jag tänker så, se på mig, vafan!
Jag blev seriöst sjukt arg då men det har släppt nu. Så länge han inte märker något. Jag hatar dock att ljuga för honom, för alla egentligen.
Att behöva tacka nej till att träffa kompisar, gå på fester och dylikt bara för att jag vet att det kommer serveras kaloririk mat. Eller mat överhuvudtaget. Fuck.
Det är lättare med familjen. Jag kan ju skämta bort det med pappa och säga "men pappa, jag kan ju inte äta sånt det är uttagningar till laget snart *;)*"
Då kommer han skratta och säga "Det har du rätt i men tänk vad du kommer äta när du kommit med i laget."
Aah fast nä.
Vad har vi kommit fram till.
Jo. Pojkvännen kommer i morgon, jag har dåligt samvete eftersom att jag ljuger för honom om något som är en stor del av mitt liv och mig själv.
Hjälp. Har någon tips om hur man intalar sig själv att det är lugnt?
Haha om någon orkat läsa allt är denne värd, jag vet inte. Något riktigt jävla bra!
Som tur är brukar vi inte äta när vi umgås. Vet faktiskt inte varför. Har bara blivit så. VI käkar dock middag och frukost tillsammans ibland, men inte som andra par som typ köper en påse chips halv 11 på morgonen bara för att dom ska titta på film.
Har ätit hemma hos honom allt för många gånger dock. Sist var det pizza. Åt det endast för att inte verka otrevlig.
Skulle han få veta att jag vill gå ner i vikt skulle han bli tycka att jag är jätte töntig.
Det har han sagt själv.
En kompis till mig hade börjat oroa sig över mina "ändrade matvanor" ca 8 månader sen, så jag frågade min pojkvän om han också trodde att jag börjat ändrat min kost och han har ju inte mycket att gå på egentligen så han frågade mig om jag gjorde det.
Jag svarade såklart nej och frågade vad han skulle tycka om jag gjorde det. Han sa undefär "Nej, vad töntigt. Seriöst. Lame att man ens tänker så"
Det är fucking klart att jag tänker så, se på mig, vafan!
Jag blev seriöst sjukt arg då men det har släppt nu. Så länge han inte märker något. Jag hatar dock att ljuga för honom, för alla egentligen.
Att behöva tacka nej till att träffa kompisar, gå på fester och dylikt bara för att jag vet att det kommer serveras kaloririk mat. Eller mat överhuvudtaget. Fuck.
Det är lättare med familjen. Jag kan ju skämta bort det med pappa och säga "men pappa, jag kan ju inte äta sånt det är uttagningar till laget snart *;)*"
Då kommer han skratta och säga "Det har du rätt i men tänk vad du kommer äta när du kommit med i laget."
Aah fast nä.
Vad har vi kommit fram till.
Jo. Pojkvännen kommer i morgon, jag har dåligt samvete eftersom att jag ljuger för honom om något som är en stor del av mitt liv och mig själv.
Hjälp. Har någon tips om hur man intalar sig själv att det är lugnt?
Haha om någon orkat läsa allt är denne värd, jag vet inte. Något riktigt jävla bra!
